Upptäcktsresan

Upplevelse, uppfattning och uppsättning.

Dag 2 - Besök hos Big Bengt

Efter en blöt natt på High Chaparrals camping blev det uppehållsväder när vi närmade oss entrén till det första stora äventyret för våra små. Portalen in till äventyret är en eufori av laserskuret stål.

Efter att köpt pickadolla (pistol) och cowboyhatt till lillgrabben strövade vi runt i de ”genuina” miljöerna från andra sidan atlanten. Till skillnad från ett museum där endast byggnaderna är korrekta, lever denna västernstad helt i enlighet med Big Bengts drömmar. Sheriffer till fots och till häst håller ordning på alla besökare, våfflor serveras av Kristina i hennes lilla kaffestuga och hela familjer i tidstypiska kläder blandas med besökare från 2000-talet.

Undrar hur de hade reagerat i vilda västern om vi hade kommit tillbaks i tiden klädda som vi gör idag?

Nu var det ju inte bara att ströva omkring, utan de bjöds även på en ordentlig show med ett bra tema som höll igenom hela föreställningen och nu passade även solen på att visa sig från sin bästa sida.

I den uppbyggda miljön fanns det alla yrkesgrupper, bl.a. riktiga fotografer (inga digitala fjantar) med ordentliga blixtladdningar som ibland bildade intressanta hjärtliga mönster.

Byn hade naturligtvis sin egen präst som idogt försökte få glädjeflickorna att omvända sig, eller var det att vända sig själv till?

Sedan kom skurken i form av Mr Pilkington i full fart med en av diligenserna…

… och när en skurk anländer blir det oftast bråk och naturligtvis exploderade hela showen i ljud och rikligt med pistolskott.

Självklart bjöds det på hederliga slagsmål och fall från höga höjder, allt i koreografi som gav en äkthetskänsla.

När nästan alla antingen blivit skjutna eller sprängda så avslutades showen med att de goda fick varandra och pengarna.

Nja, avslutades gjorde den kanske inte riktigt med en gång, för därefter berättade konferenciern för barnen att allt ju varit på låtsas och om alla hjälptes åt att skrika VAKNA så skulle alla bli bra igen … och på givet kommando skreks det VAKNA så att även de döva hade återuppstått.

Stort tack och en eloge till en välregisserad och underbar show.

Efter showen så var det bara att vandra vidare och njuta av det härliga sommarvädret, och luften som var uppblandad med kolröken från High Chaparral Railroad Company.

Som med sina smalspåriga järnvägståg körde resenärer mellan huvudstaden och till New Mexiko. Ibland hördes det skottlossning från tågöverfall. Hoppas inga besökare blev bestulna på något viktigt?

Till New Mexiko gick det även att komma med hjulångare som trafikerade ungefär samma sträcka som järnvägen. Att stillsamt glida fram genom floden med endast skvalpet från hjulet i aktern var en härlig avslappning. Stillheten avbröts endast av småsheriffer och banditer med nyinköpta knallpistoler.

När regnet åter började falla från skyarna upptäcktes hur stövlar och hatt med brätte fungerar.

Ett par ridande cowboys tog även de skydd under tavernans tak, MED sina hästar. Något ovanligt i ett land som knappt tillåter att man tar med sig hunden till puben. Vi fann även guldet, väl dolt i en massa sand som fick vaskas bort, men belöningen kom när man kunde gjuta guldet till en alldeles egen sheriffstjärna.

Efter många timmar i västernstaden styrde vi färden norrut. Tyvärr fick dagen även ett lite mindre bra minne då en långtradare körde om med endast dragbil och sedan tryckte ut oss i vägrenen med släpet. Efter panikbromsning och lyckad undanmanöver tog vi en välbehövig paus vid Brahehus fästning för att chockade pusta ut och ringa 11414 för att göra en polisanmälan.

Men utan fysiska skador fanns det inget polisen kunde göra mer än att skicka ut en patrullbil för att kontrollera chauffören. Förhoppningsvis hittade de honom längs E4:an så han kunde stoppas och förlora sina intjänade minuter.

Vart det blir i morgon får ni se då.

/Ola

Inlagt 2011-08-15 12:51 | Läst 3938 ggr. | Permalink
Kul ställe, särskilt för de som fortfarande har fantasin kvar. ;) Jag har dock bara varit på en studentfest där för något årtionde sedan.

Den där långtradaren... Jag känner igen fenomenet då jag varit nära att hamna ut i botaniken när en långfärdsbuss gjorde samma sak på väg till fjällen... Riktig klåpare och efter två mil var jag/vi ifatt trots samma hastighet hela tiden. Alltså hade han (det lär ha varit en sådan...) inte tjänat en endaste sekund på manövern.
Svar från l1nd3c0n   2011-08-16 12:18
Visst är det kul. Var helsåld på västern i yngre ålder så jag tror jag var nog den som levde mig in mest i showen ;)

Chaffisar ... ja, finns flera rötägg även bland dessa :(
Ett kul ställe där det finns mycket att fota. Har bara en fundering om den laserskurna plåten vid ingången. Undrar om den verkligen är laserskuren? Den har funnit där i, hmm, 20-30 år i alla fall... Haha Petitesser!



(Visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?